blandad brantåkning med öl och bilåkning

En mörk och kall januarimorgon, klev vi upp ifrån vår som vanligt kaotiska lilla lägenhet. Jugga gick iväg och köpte baguetter, kom tillbaka och upplyste mig om att det inte alls var mörkt! Det var SOL åtminstonde uppe på topparna. Mont Blanc slickades av solskenet, det hade snöat några dagar tidigare och Phillipe var vår Guide för dagen! Snabbdoning av frulle och lunchmackor, packning av ryggor och sen över till bottenstationen av du midi liften!

Som vanligt hade Phillipe ordnat rejäl förtur vid kabinerna så vi kom med nummer två upp på berget! Härligt. Dagen erbjöd ett par riktigt trevlig om än inte så branta åk… Tillsammans med platscheferna för de tre av resebolagen i Cham drog vi några av dom brantaste och otäckaste off-piste reporna som en halskillad åkare kan klara.

Fotografering var tyvärr inte tal om denna heltokiga dag som mest gick ut på att försöka hålla resten av gängets tempo och att inte fundera på vad ett eventuellt felskär skulle innebära!

Första åket gick ut längs en kam från toppen sett till vänster, jag trodde fram till några veckor senare att jag kört nordsidan ner… Efter att ha fått den ordentligt utpekade från kabinen av en skrattande Phillipe så förstod jag skillnaden, nordsidan är inte stupbrant, den är ett stup. Respect för dom som klarat den!

Andra åket var på l’tour längst ut till höger uppifrån sett, går en toksmal mycket brant och härligt slaskig korridor som med sin sträckning visar precis hur mycket mjölksyra man kan få ibenen!!! Sista åket blev klassikerna, baksidan av l’tour ner i Schweiz och tåget hem till en MYCKET välförjänt öl.

Två dagar senare blev det en ny omgång, nu också med Phillipe, den här gången två sträckor på l’grand montets… båda på framsidan, den en i drömskogen, i jämförelse med åkningen två dagar tidigare en relativt enkel tur!!! Sen bar det av ner i Schweiz igen, men den här gången en ganska brant sida ner, en tur som varjen jag eller Jugga åkt tidigare… Där lyckades Putte med en hel rad riktigt kluriga saker.

1. Halvvägs ner genom rännan fastnar jag med högerarmen i snön och på grund av en gammal skidskada, så sitter axeln lite löst… Helt plötsligt var armen fri, från axeln! Varken armen, jag eller axeln uppskattade det särskilt mycket och det tog ett par minuter, mycket tårar och en del viljestyrka innan jag lyckades trycka tillvaka arnen där den hörde hemmm.

2. På rejält uselt humör och med rejäla domningar i armen drar jag av min riktigt ruttna skaljacka (första och sista året med något från Stadium!) och slänger den på tågperongen. Till fransmäns, diverse bummares och övriga i gängets stora nöje ställer jag mig därefter och hoppar på min i vattentäta “goretex jacka”… Vad jag inte upptäcker är att mina bilnycklar, förvrigt dom enda vi har med oss till Cham! faller ur fickan!!!

Så ett par dagar senare när vi ska använda bilen… så går det liksom inte!

Kontenta : Man ska inte stoppa armarna i snön medans man åker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − tre =