Crackoholic

Klätterfilm om Bohuslän, ganska mycket Sveriges (& Norges) svar på Hard Grit?

Svettiga händer när Wulfen drar en rejäl susare på slutet, eller när Robin smyger förbi areten och upp på slutet av Minaret… Leder som jag aldrig kommer klättra på.

Spännande att se en person frisola mina hägringar, Mallorol, Vilskudd, Bregkristis polska mfl…

Som klättrare tycker jag det är sjukt kul att se när folk pressar ribban uppåt och det ställer krav på ens, såväl, överkapacitet som mentala förmåga att klättra hårt utan säkringsmöjligheter. Men frågan är om jag gillar idén om att inte sätta förstärkningsbultar. Jag skulle ju själv kunna gå ut och frisola leder och säga att dom är minsann gjorda av mig och ska inte bultas… Men har JAG rätt till det, det skulle göra en massa 4-6or försvann…

Å andra sidan… Också sitter jag där igen och funderar över bultetik kontra friheten att klättra på kil, kontra möjligheten att öppna upp klättersporten för fler, kontra access, kontra… osv.

Men Crackholic är skön, 93 minuter swischar förbi och jag måste nog se om den igen, det är ju synd bara att den tog så lång tid att klippa ihop. Det är ju ”old news” så att säga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − 3 =