Klättra på Haegefjell i Nissedal, Norge

Utsikt från camp mot Haegar och Mot sola

Nissedal i Norska Telemark är ett naturskönt område med mycket klättring. Ett av de mer kända bergen är Haegefjell som bjuder på långa svaturer på granit.

Mest känd är kanske ”Via Lara” (4) som antagligen är Europas (om inte världens) mest klättrade storväggstur, mer om den under ledtips.

Klättringen kan emellanåt vara lite äventyrlig då det kan vara långt mellan säkringarna på sina partier. Det är mycket som är mixat mellan egna säkringar och borrbultar, men inget är vad någon som är van vid sportklättring skulle kalla ”välbultat” utan det är äventyrsklättring som gäller.

Säsong

Putte firar ner på Gone with the weed

Från mitten på maj brukar ”bomvägen” (se resa) vara öppen och det går att köra upp till berget, fram till början på juni brukar det vara snö på toppen och det kan rinna kallt smältvatten på många av lederna. Det ”brukar” vara knottfritt fram till första helgen i juni, men sen eskalerar knotten och gör det i stort sett omöjligt att vara nedanför tredje replängden!!! Knotten brukar börja avta i slutet på juli/början på augusti och det är klätterbart fram till oktober eller när snön kommer igen.

Regn är återkommande och bäst chans för uppehåll verkar vara totalt random, men senhösten kommer det ofta mycket regn. Stenen är mycket bra friktion på och flera av lederna går att klättra vid mindre regnskurar. På sommaren torkar många turer väldigt snabbt och en mindre skur påverkar inte klättringen nämnvärt.

Resa

Enda någorlunda bra sättet att ta sig till Haegefjell är med bil även om det säkert går att krångla sig fram till Treungen med bussar från Oslo och sen få någon slags upphämtning till Nisser camping för att sedan lifta omkring…

Bilvägen går upp mot Oslo, det finns en färja över vid Moss – men vi brukar välja att ta tunneln under Oslofjorden. Från E6/E18 ta sikte på Drammen och när du kommer upp ur tunneln tar du sikte på Porsgrunn/E18. I Norge är de flesta av motorvägarna avgiftsbelagda och för en vanlig personbil så handlar det om ca 10NOK var femte mil eller så. (vild uppskattning). Avgiftenfaktureras och kommer hem efter några veckor.

Nere vid Porsgrunn börjar du leta skyltar upp mot Treungen och sjön Nisser. Det är mindre vägar härifrån och karta eller GPS är att föredra.

Väl uppe vid Treungen fortsätter du upp mot Nisser Camping, en del väljer att bo på den och köra bomvägen upp varje dag eller klättra på andra berg.

Vill du bo uppe vid Haegefjell fortsätter du förbi campingen fram till skyltning vänster på grusväg mot Haegefjell.

Ungefär tre kilometer upp kommer du till Bomvägen, här tar du ett kuvert och lägger i så mycket pengar som det står för varje upp och nerfart du gör.

Boende

Du kan bo nere på campingen vid Nisser, det kostar ca 300kr/tält & natt eller 1000kr/stuga och natt. Alla bekvämligheter som ska finnas på en camping finns. Det är nära till mataffär och det finns en badplats.

Husbilen framför berget

Jag har valt att bo uppe vid berget de gånger jag varit i Nissedal. Här betalas en nattavgift per person på 45kr/natt. Det finns soptunnor och ett (ganska äckligt) utedass som de lokala klättrarna helst ser att vi som besöker Haegefjell använder för att minska på accessproblematiken.

Precis vid parkeringen rinner en älv, vi har druckit det i alla år utan rening. Men det är nog ingen dålig idé att fundera vad folk uppströms gör innan man dricker vattnet orenat. Det finns gott omnaturplatser för camping runt om parkeringen och husbilar/campers kan stå på parkeringen också.

Med fördel har du med dig en tarp eller lättpress som du kan spänna upp mellan några träd för att torka prylar och laga mat under.

En Thermacell eller två för knotten underlättar också livet, jag kan rekommendera den nya som du sätter på en ”vanlig” gastub.

Mat

Oscars helgrillade oxfilé och spetskål

Det finns bra mataffär nere i Treungen.

Vatten finns i floden, är du otrygg med vattnet så kan en lifestraw eller en steripen vara en investering.

Det är dyrt med mat i Norge så bunkra så mycket det går innan.

Förare

Det finns ett antal PDF-förare som du kan ladda ner på internet.

Den tryckta föraren som är mest aktuell är ”Gå telemark” som är tysk/norsk.

Grader

Många leder är graderade med tysk gradering, det innebär att de är 1-1.5 grad enklare än svensk gradering, det är dock inget som ska tas för givet. Några av de lite hårdare lederna är snarare hårt graderade utifrån svensk grad!

Enkelt utryckt så kan alla grader i ”Gå Telemark” tas som lätta leder för sin grad om man låtsas att det är svensk grad.

Den mentala aspekten på att vara några hundra meter upp och ha långt mellan säkringarna är inte medtagna i graderingen…

Klätterutrustning

Del flesta leder kräver ingen speciell utrustning.

Rekommendation är att klättra med dubbelrep eller ha en tagline på 60meter för att kunna fira av från toppen istället för att gå ner. Tänk på att inte använda dubbelrepsteknik med enkelrep om de inte är certifierade för det då fångrycket kan bli farligt högt vid ett fall! En tagline är ett tunnare repsnöre som inte används för klättringen utan som används för att antingen dra ner firningsrepet eller till och med fira på tillsammans med sitt vanliga klätterrep. Att använda tagline räknas som en avancerad teknik med ganska många risker.

2 set med motsvarande Camalots C4 0.75, 1, 2 & 2 set med mindre kammar tex Alien grön, gul, grå & röd samt nån större kam motsvarande Camalot C4 3. 10-12 kilar i mindre och mellanstora storlekar.

Jag föredrar ett halvt set DMM Wallnuts mindre till halvstor och ett set HB Offsets, men off-sets är inte nödvändiga på nåt sätt.

Jag gillar att ha många förlängsningsbara expresser, så jag kör med 6 st 60cm och 6 st 18cm expresser för placeringar.

Det personliga kitet skall motsvara för att kunna köra alla former av räddning då det på de flesta av lederna finns mindre traverser, på några är det rätt stora och seriösa traverser. Exempel på personligt kit: 4 skruvkarbiner, valfri standplatsslinga, 120slinga, 2 prusikar, broms för guideläge och 1:emanssäkring, handskar, kilpetare & liten kniv.

Jag klättrar oftast med en liten ryggsäck på ca 20liter som innehåller vatten, macka, chokladbit, regnkläder, förstärkningsjacka, 1:a hjälpen och utskrifter på leden.

Komradio underlättar på flera av lederna då det kan blåsa och det är konvext sva på de sista replängderna.

Vad gäller klädsel så är det inte alpin miljö, men det är ett stort berg med snabba väderomslag så bra klädsel med skaltänk är viktigt. Det är också hög exponering av sol på de flesta leder så solskydd och vätska gäller att tänka igenom.

Ledtips

Putte på fjärdepitchen av Reven

Via Lara, 4: Välsäkrat måste på 7 sträckta 60m pitcher. Enbart standardrack krävs. Mycket enkel routefinding. Nedfirning via Gone with the weed.

Agent Orange 4+: Bultade standplatser med firningspist, Lite mer än hälften av leden är ”helbultad” – det kan dock vara rätt långt mellan bultarna, det är mer än en klättrare som har bailat sista pitchen.

Sterschnuppe 5-: Väldigt fin klättring, andra och tredjepitchens grader är mycket omdiskuterade i olika förare och varierar från 4 till 6-. Med lite bra routefinding så är det nog närmare 4 än 6… tredje sista pitchen kan vara lite spännande med långt mellan säkringar på stora flak.

Reven 6-: Bultade standplatser med de sista tre pitcharna heltbultade, klättringen på fjärdepitchen är fantastisk och bultad helt i onödan, men pitch 3 är en galet fin fingerspricka.

Gone with the weed 6-: En lång äventyrsbultad sex minus där det inte går att stå still på svaet.

Mot Sola 6-: Lång ofta våt superklassiker. Cruxet är en dåligt säkrad travers högt upp på leden, tyvärr också det som oftast är blött.

Haegar 6+: Superklassiker som är snäppet hårdare än Mot Sola, mentalt hårt svacrux som graderas från 5+ till 7- i förare och betyg på leden. Det fantastiska crux-diedret som helt klart är femstjärnigt i sig är däremot mycket välsäkrat – även om du kan behöva en C4 5 eller minst 4 med dig då slutet på cruxpitchen blir ganska off-width – de sista två pitcharna kan också vara skönt att ha med sig lite större kammar,

Tyrion 7: Från botten till toppen på berget, mellan 12 och 14 pitchar beroende på var man sätter standplatserna. Flera seriösa traverssekvenser som ställer stora krav på både förste och andreman. Cruxpitchen är en 20meters sportbultad 6c+ och inte varför leden ska klättras.

Förberedelser

För att klättra som andreman bör du klättra ca 1 grad hårdare än vad ni ger er på, kunna rensa kilar och friends samt säkra med dubbelrepsteknik. Du bör minst ha kunskaperna från Räddningskurs 1.

Det är långtur, det är långt mellan de bultar som finns – ibland är det långt mellan möjliga säkringar – lägger du för mycket säkringar så går du ”torrt” och har inget kvar att bygga stand med.

Routefinding är ett verkligt begrepp och det är inte alltid självklart var du ska ta vägen, du behöver hålla huvudet kallt ibland. Ibland börjar det regna när du inte kan retirera… Ibland blir det mörkt, rep fastnar, folk gör sig illa osv. Se till att ta det på allvar även om det är Nordens mest vältrafikerade berg för nyblivna långturare.

Träna hemma på att bygga standplats, byta försteman, lämna över utrustning, fira multipla replängder. Har du inte kunskapen i bekantskapskretsen så gå iallafall grundkurs klippklättring och fortsättningskurs för att ha en grundläggande koll på effektiva metoder.

Putte, småbarnsfarsa som älskar att klättra på stenar och berg. Jobbar heltid på klättercentret där han brinner för pedagogik, ledarskap och gruppdynamik. Du träffar lättast Putte på Akalla där han sitter och ljuger om aidklättring…
Oscar, gammal tradräv som tävlat i nedförsbacke med skateboard, är farsa till två grymma småtjejer och tidigare jobbat som instruktör på Klättercentret. Oscar är en jävel på matlagning med specialitet Pizza & Hamburgare; kolla in @hipsterpankaka på Insta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × tre =