Södre Dyrhaugstinde – Joutenheimen

05:00 Väckning, frukost och packar in mig och Bella i bilen. Målet med dagen är att bestiga Södre Dyrhaugs Tinde som är 2047m med ungefär 150m klättring. Anmarchen är ungefär en mil i kraftig uppförsbacke, över en ganska snäll glaciär och sedan 2-3 scrambling uppför blockterräng till insteget som ligger på en kam efter en förtopp. Leden är sex replängder och man ska kunna gå ner längs den norra ryggen enligt föraren

Jag posar på Glaciären (observera skorna!).

06:30 på Plats i Turtagrö, dags att börja gå mot insteget. Man är alltid lite seg på morgonen, men både jag och Bella är rejält upp-psychade av att göra vår första långa tradtur tillsammans, vi har inför detta skaffat sextiometers dubbellrep, men räknar kallt med att inte behöva göra några långa firningar utan kunna gå ner. Jag har slimmat ner racket något, men har fyllt på med lite extra för att bygga nödfirningsstationer och kunna lämna prylar…

Bella på väg upp längs glaciären.

11:30 Efter en ganska lång scramling uppför ryggen med Store – Storen i ryggen så kommer vi till en liten kamm vi går över för att komma till insteget på vår tur. Från glaciären har vi tyckt att den ser lite mesig ut… Det gör den inte från kammen, 150 meter rätt upp, svårnavigerad. Vi försöker lura ut leden på avstånd, men har på grund av hyllsystemet svårt att se den exakt. Vi gör en bedömning att det är så pass lätt klättring att vi ska kunna gå “lite” fel emellanåt, det är mycket varianter av orginalleden.

Jag posar igen, dalen ut från andra sidan kammen.

~13:00 Gick fel på en travers, traverserade under hyllan vi skulle upp på och fick mig en riktigt luftig upplevelse, med en lite överhängande hangeltravers på lösa block. Kom dock upp till det stand som jag skulle, dock med hjärtat i halsgroppen. Tur att ledpsyket är på topp efter senaste klättringen under sommaren då jag lyckats prestera ruggigt bra hela tiden. Jag får utnyttja hela min movesrepertoar här, det är väldigt “svår” klättring, det är inte sva, men det lutar som ett sva, det är inte sprickklättring för det finns nästan inga jams, det är mycket stora grepp, men bara “felvända” pinchar och gastons! Känner nu att det kommer bli en tuff dag, i föraren står det 1-2 timmars klättring, jag hade räknat med 2-4 timmar i värsta fall, men jag mistänker nånstans här att det kommer bli mer. Bella och jag graderar traversen till ca 5…

Bella scramblar upp längs anmarschen på kammen.

14:30 Ungefär mitt på leden, vi är vid alla varianter, och är väldigt osäkra på var vi ska. Jag väljer att följa orginalleden som ska vara 4 klättring rakt upp efter en travers runt ett flak som jag enkelt hittar. Diedret jag klättrar upp i är dock inte grad 4, snarare 6-, troligen en något hårdare variant… Tre friends och lite stånk och stön samt en samling av huvudet gör att jag lyckas “bouldra” upp de första tio metrarna. Efter detta kommer jag in i 3 diedersystemet som jag ska vara, men väljer att gå upp till en tidigare standplats för att jag har för mycket repdrag. Det börjar bli tufft med tid känns det som.

Bella med Store Storen i bakgrunden.

~16:00 Trycker på bra på följande replängd, men blir tvungen att ta tid för att bygga de två följande standen bland en massa skrövel, det är livsfarligt för replaget under oss OCH Bella, jag är hela tiden livrädd att dra ner något större än dom skärvor som jag inte kan kontrollera!

Jag rackar på och bygger stand på insteget till leden.

~17:20 Kommer in i slutet på en replängd, med en väldigt bra stand under mig, äntligen fast klippa att klättra i igen, hela förra replängden har varit rolig klättring. Nu står jag inför vad som ska vara trea klättring! Vetefan hur norrmän graderar, men dom kanske går på att man är 1.90 i snittlängd eller nåt. Jag får jobba upp hårt i en off-width för att ta mig upp och det blir ytterligare en fontan-mantlig som avslutning eftersom jag inte orkar fundera ut en enkel lösning… Men den härligaste synen möter mig!

Jag uppe på standplats, 13:45

17:30 på toppen! 6 timmars klättring och nästan helt slut på vatten, trött i fötter och huvud, men nu är det bara kamvandring ner och sen lång promenad hem! Lite fika och vatten innan vi börjar röra på oss.

Bella traverserar förbi “flaket”

18:00 börjar kamvandringen för nedgång. Upp mot stortoppen, det är brant och blockigt, det är otäckt och svårgånget, jag som inte gillar att scrambla omkring utan rep och redan är lite urpsykad av klättringen blir riktigt rädd och har svårt att hålla modet uppe. Det här är inget roligt äventyr helt plötsligt, det här är riktigt otäckt!

Bella klättrar på en av “transport”-traverserna

19:20 Vid vår andra topp för dagen så ser vi hur Dyrhaugsryggen ser ut, att man skulle använda den för nedgång måste någon ha skrivit som ett dåligt norskt skämt, det är åtskilliga timmars kamvandring och det är en travers som är större än Stora syltraversen om vi skulle välja att gå den. Eftersom vårt vatten är slut och vi känner oss väldigt otrygga på det lösa skravlet så väljer vi att gå tillbaka och fira av leden istället… Vi vänder tillbaka mot södertoppen.

14:20 nu börjar det bli luftigt på stand också. OBS: Rock Jocks funkade bra.

21:00 Tillbaka på toppen igen, får man skriva in i loggen att man repeterat den här toppen undrar jag nu? Det blir ju tre 2000+ toppar inom loppet av tre timmar!!! Om det inte varit för att jag känner mig så pressad för att solen snart ska gå ner så hade jag nog skrattat åt det hela. Just nu är jag glad att jag tränat en massa på att bygga firningsankare inför klippexamen… Bygger singelpunkts ankare med backuper på alla tre replängderna, skär bort plasten i tampen på repet, firar så att repet ska gå fritt från sprickor och annat som det kan fastna. Men lyckas också med århundradets reptrassel på första repan. Firar fulla sextiometer till en liten hylla på första repan när väl trasslet är fixat. Jag väljer här att bygga ett ankare med en slinga runt en pinnackle, Vi lägger en kil som backup, Bella väljer att inte ta bort kilen när hon firar. Hon är nog fanemig modigast i världen, jag fundrade på att lägga ett par friends och ringa en helikopter istället…

Bella klättrar på någon av sista replängderna.

~21:45 Andra repan firar vi snabbt till en grymt bra stand, här sitter ett så gott som nytt statisk rep och en massa andra slingor, vi väljer att fira på det och en backup. När vi ska dra ner repet så fastnar det… FAAAAAAAAAN. Jag knyter in mig i singelrep, bella säkrar och jag klättrar upp med nån placering, lyckas pilla bort repet och får sedan klättra ner igen, grymt nöjd med att fått med mig både placeringar och rep. När vi slänger ner repet för sista repan så bestämmer vi oss för att om det fastnar när vi ska dra ner det sista så skär vi av det… Skönt att vi har gemensam ekonomi…

Bella vilar tårna på toppen.

22:30 1 kil, 1 skruvkarbin, 1 60 slinga, 2 120 slingor, 2 kedjelänkar och en cordalette blev priset, samt att jag upptäck en skada på en kabel på en av kilarna så den måste kasseras. Men det känns som ett ruggigt lågt pris när vi står på stigen ner mot glaciären. Vi vet exakt var vi ska och packar ihop samt trycker i oss bröd som vi sparat. Nu är det tempo som gäller, vi vill göra nedklättringsdelarna på scramblingen innan det blir helt mörkt. Topparna på Storen massivet är röda av solen, solen har gått ner för en timma sen, men glaciären kommer förhoppningsvis vara ljus. Dom brukar ju vara det även på natten.

Putte skitglad på toppen.

23:30 Framme vid glaciären, vi hinner nerför den innan mörkret är totalt, vi går i nån slags skymning… Vi har satt på oss pannlamporna, dom kommer behövas resten av vägen.

Södra toppen som den ser ut från kammen på Store Dyrhaugstind

00:30 Norsk Tindeklubbs stuga i pannlampesken, här tar vi och fyller på vatten, äter lite provis och gör oss klara att lunka vidare. Nu gör det ont i hela kroppen och jag har dessutom lyckats stuka båda fötterna och göra illa hälsenan. Hälsenan har jag känt av sedan “Clark Kent Direkt”, men nu gör det ont på riktigt, det är ju en ganska vanlig klätterskada…. Bella tar den tunga säcken sista kilometrarna, 25 kilo är den säkert på med hela racket och båda sextiometersrepen! Jag är ihop med superwoman!

Store Dyrhaugstind (eller en förtopp? vilket som, det var här vi vände!)

02:00 Nere vid Turtagrö igen. bara bilresan kvar hem… Vi har en halv chipspåse gömd i handskfacket, gissa om det är gott!!!

Allt för brant för att scrambla vidare tyckte vi!

03:00 Släcker lampan och somnar fett!

Dyrhaugsryggen som föraren rekomenderade som nedgång! (Här slutade vi fota eftersom det började bli lite bråttom ner…)

/ p u t t E

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + elva =